Så vad hände 2008?

Började blogga

2008 var året då jag körde igång den här bloggen för att beskriva min väg från anonymt enmansföretag till framgångsföretag. Bloggandet har varit en väldigt positiv överraskning och genom att blogga har jag kommit i kontakt med en rad intressanta personer. Jag behöver dock skärpa mig med bloggandet och sätta av mer tid för att skriva mer unikt och intressant innehåll. En utmaning för 2009 blir således att sätta av mer tid till att blogga och att blogga mer konsekvent.

Contentsate

2008 började jag även arbeta med projektet Contentsate. Tanken med projektet var att underlätta för främst internetmarknadsförare men även bloggare att hitta artiklar från diverse olika artikelarkiv som kunde användas som underlag till hemsidor, blogginlägg och dylikt. Jag lade ner en hel del tid på projektet och utvecklade bland annat en ganska neat crawling/scraping-motor (hade jag dock gjort om det från början hade jag dock troligtvis siktat på att använda Nutch tillsammans med JRuby och Hpricot istället).

Jag lanserade Contentsate i augusti och det tog mig faktiskt inte lång tid att inse att det inte direkt var något überprojekt jag hade lagt ner åtskilliga timmar på. Går du in på http://www.contentsate.com idag så möts du av en sida som förklarar varför Contentsate är nere. Så vad gick egentligen snett?

Misstag

Det största misstaget jag gjorde med Contentsate gjorde jag före jag ens började programmera eller göra något konkret. Jag tänkte helt enkelt inte igenom projektet. När jag började med Contentsate hade jag enbart pysslat med internetmarknadsföring väldigt lite – jag visste således på tok för lite om projektets tilltänkta målgrupp. Jag trodde att internetmarknadsförare frekvent använde sig av artikelarkiv för att ta fram mer innehåll till sina sajter – och i realiteten är det faktiskt inte så. Jag byggde således ett helt projekt på ett felaktigt antagande – MAJOR FAIL!

Ett annat misstag var mitt val att drifta projektet på Amazons hostingplattform AWS. AWS är awesome om du använder det rätt, använder du det fel kan det bli väldigt kostsamt. Under de få månader jag körde projektet hade jag sjuka hostingkostnader. I takt med att dollarn ökade mot den svenska kronan blev det desto värre – för att ha igång fyra vps:er/images, sqs och s3 betalade jag typ 1500-2500kr i månaden. För en sajt som hade ett par tiotal besökare om dagen tar det inte lång tid att räkna ut att det inte var ett hållbart scenario.

Visst, det må hända att jag pausade det här projektet alldeles för tidigt, men jag tror att det är det rätta beslutet.

Lärdomar

Även om Contentsate må låta som ett praktmisslyckande så är det inte det i mina ögon. Jag lärde mig otroligt mycket rent tekniskt och blev rätt vass på Ruby och Ruby On Rails genom att göra projektet. Jag fick även göra en djupdykning i Linux vilket även var väldigt lärorikt (jag är en föredetta .Net-utvecklare, så jag har bara driftat saker i Windows tidigare). En annan bonus med Contentsate är att crawling/scraping-motorn jag skrev ihop ligger och surrar i bakgrunden till startupen jag för tillfället är involverad i.

Contentsate kommer även att återfödas 2009, dock som en helt annan typ av projekt. Stay tuned! :)

Ny startup – Matkassan

Jag gick även under 2008 in som delägare i startupen Matkassan. De andra killarna i företaget har hittils varit väldigt måna om att vara tyst utåt om projektet, men nu verkar de se poängen med att vara öppna. Så vad är Matkassan? Kort och enkelt är Matkassan ett Prisjakt/Pricerunner för matvaror. Initialt sett kommer fokus att ligga på att hjälpa konsumenter hitta de billigaste matvarorna, men vi kommer även på sikt att möjiggöra för konsumenter att hitta de mest lämpliga varorna utefter eko- och/eller hälsopreferenser. På senare tid har det lanserats två konkurrenter: Matvarupriser.se (som det skrevs spaltmeter om men som sedan inte verkar ha blivit något) och Bert Karlssons satsning Matkompassen.se. Vi har dock en liten annan approach än de två konkurrenterna och vi tror att vårt koncept kommer att leda till ett större värde för konsumenterna. Gäller att jobba på bara!

Plugget

Höstterminen 2008 var min sista termin för att kunna ta ut en Ekonomie kandidatexamen. Kandidatuppsatsen blev klar i januari 2009 (höstterminen sträcker sig in till mitten av januari) och således har jag nu min kandidatexamen i ekonomi. Nu får jag bara hoppas att den kommer till användning (jag har inte haft någon direkt nytta av att plugga hittils).

Next up: planerna för 2009.

24 hour business camp är ett riktigt schysst initiativ av Ted Valentin (som sedan tidigare bland annat snickrat ihop Cafékartan.se och Annonskartan.se) som går ut på att ett gäng entreprenörer samlas och under 24 timmar försöker förverkliga sina affärsidéer.

Jag hade egentligen själv tänkt att medverka, men då jag skall till Australien inom kort (jag åker den 9:e februari) så fick jag tyvärr prioritera bort den här händelsen av ekonomiska skäl.

De drygt 90 deltagarna körde igång klockan 12.00 idag och deadlinen är således 12.00 imorgon. Det skall bli väldigt spännande att se vilka projekt det här evenemanget resulterar i!

En kort lista med punkterna i presentationen och kommentarer till presentation hittas här.

Congratulations, Branson. I predict that you will either go to prison or become a millionaire.
— Richard Bransons rektor till Branson när han gick ut högstadiet

Jag har nu äntligen plöjt igenom Richard Bransons biografi ”Losing My Virginity: The Autobiography” som utspelas på smått omfattande 600 sidor. På dessa 600 sidor berättar en av vår tids största entreprenörer om hur allt startade och vilka riktlinjer och principer som drivit honom genom åren. Det ges även en ingående inblick i många av hans galna upptåg i form av världsomseglingar och flygningar runt jorden i ballonger.

Branson var under sina tonår mer eller mindre en bråkstake, en rebell som inte hade några vidare framgångar och då framförallt avseende skolarbetet. Branson var i princip sämst i sin klass i varje ämne och efter att ha skadat sitt knä och därigenom förstört sina möjligheter att göra något idrottsmässigt blev han i viss mån utstött – han var en loser. Under dessa omtumlande tonårsår kom Branson även underfund med att affärsidéer och företagsamhet var något han verkligen brann för. När det väl gällde business hade han inga som helst svårigheter för att varken räkna fram lämpliga annonspriser eller att skriva säljande copy – just att räkna och skriva var svårigheter som tidigare utgört stora hinder för Branson.

Som femtonåring lade han tillsammans med några vänner grunden för tidningen Student som skrev om relevanta ämnesområden för brittiska studenter. Branson blev helt uppslukad av tidningsverksamheten och dag ut och dag in ringde han potentiella annonsörer för att få tidningen att gå runt. Under arbetet med tidningen blev Branson varse om att musik var ett riktigt hett ämne bland tidningens målgrupp och uppmärksammade att denna målgrupp tyckte att priset för att köpa en vinyl från en vanlig affär var på tok för högt. Då Branson alltid var öppen för nya idéer och lätt blev uppslukad av idéer som kunde vara roliga att arbeta med drogs det första Virgin-företaget i form av Virgin Mail Order igång kort därefter.

Virgin Mail Order blev en framgång och dess intäkter återinvesterades för att starta en första (och många efterföljande) Virgin Record Shop(s). Kort därefter expanderades verksamheten till att även innefatta en inspelningsstudio som banade vägen för skivbolaget Virgin Records. Den första signerade artisten på bolaget, Mike Oldfield, fick ett enormt genomslag med sitt album Tubular Bells och Virgin Records blev en massiv vinstmaskin. Genom postorderföretaget, skivbutikerna, inspelningsstudion och skivbolaget hade Virgin blivit ett starkt varumärke med en utpräglad förknippning till musik.

Med en ivrig vilja att utforska nya möjligheter och marknader startade Branson kort därefter upp Virgin Vision (distribuerar filmer och videos) och Virgin Games (dataspelsutgivare). 1983 hade Virginkoncernen en omsättning på 50 miljoner pund och en vinst före skatt på ca 2 miljoner pund.

1984 gav Branson sig in på en helt ny sektor – flygbranschen. Bolaget Virgin Atlantic Airways målsättning var att tillhandahålla flygningar till konkurrenskraftiga priser från Gatwick i London till New York. Flygbranschen var en helt ny bransch för Branson och den blev början på många utmaningar för Virgin Group.

Början på 90-talet blev en utmaningens period för Branson. På grund av Iraks invasion av Kuwait steg oljepriset med drygt 110% vilket fick till följd att priset på flygbränsle steg med 100%. Utöver detta avbokade ca 3 000 passagerare sina flygresor med Virgin Atlantic och bolaget hade även dragit över sin kredit om 25 miljoner pund hos banken vilket inte var uppskattat. Som om detta inte vore nog hade även huvudkonkurrenten British Airways satt upp en hel avdelning bestående av privatdetektiver och liknande vars huvudsakliga uppgift enbart var att smutskasta Virgin Atlantic och även Branson personligen.

De bittra omständigheterna ledde slutligen till att Virgin Music Group var tvungen att säljas av till Thorn EMI för en miljard dollar – något som verkligen tog emot hos Branson. Med den nya likviditeten i land kunde Virgin Atlantic räddas och åter igen vändas till ett lönsamt bolag. Kort därefter fick Branson och Virgin Atlantic även stopp på British Airways smutskastning genom att vinna ett historiskt förtalsfall efter att flertalet före detta British Airways-anställda ställt upp för att vittna om olagligheterna som British Airways begått.

Med en stabil likviditetsgrund på grund av försäljningen av Virgin Music Group och betydligt färre problem med Virgin Atlantic och dess konkurrenter fick Branson för första gången på länge möjlighet att fokusera på att ta sig an nya marknader med nya bolag. Bland dessa nya bolag återfanns tågtransportföretaget Virgin Rail Group och mobiltelefonföretaget Virgin Mobile. Utöver dessa två bolag har Branson även lagt grunden för Virgin Galactic – troligen världens första företag specialiserat på rymdturism.

Sammanfattningen ovan är precis vad det säger – en sammanfattning. Med tanke på bokens omfång så finns det defintivt mer att hämta (speciellt avseende Bransons världsomseglningar och ballongturer) för den som är intresserad. Biografin är definitivt läsvärd!

Vad man kan lära sig av Richard Branson?

Jag läser oftast böcker för att lära mig något och speciellt avseende biografier – att lära mig om hur en person gått till väga för att komma dit han eller hon är. Av Bransons biografi kan man bland annat utläsa ett och annat om Bransons affärsfilosofi:

1. Det skall vara kul – Något man gång på gång stöter på boken igenom är att Branson ofta väger in en stor mån känslor när det gäller att besluta om framtida företag och marknader. Branson tror starkt på att det skall vara kul och att passion är något av det viktigaste en entreprenör kan ha.
2. Villig att dela med sig – Genom alla bolag Branson varit involverad i har han mer eller mindre aldrig varit den enda huvudägaren. Mycket av Bransons framgångar kan rimligen spåras i hans kompetens i att hitta kompetenta människor och att behålla dessa genom att göra dem delaktiga i bolagen i form av ägare.
3. Dela risker – Lika mycket som Branson delar med sig av ägandet till de som är med och grundar bolagen delar han med sig av ägandet till utländska partners när han ger sig in på nya marknader för att få tillgång till bolagens kunskap om den nationella marknaden.

Med facit i hand (NeXT:s datorer blev aldrig någon succé och bolagets räddning blev Apples uppköp) är det rätt intressant att se hur pass passionerad och övertygande Steve är om NeXT:s koncept. För mer läsning om Steve Jobs, se min recension av biografin ”Steve Jobs – The Greatest Second Act In The History Of Business”.

För den oinvigde är Dragon’s Den ett tv-program där entreprenörer och uppfinnare får möjlighet att pitcha sin affärsidé/uppfinning och efterfråga kapital för densamma från fem framstående entreprenörer och investerare.

Dessa fem investerare (Peter Jones, Deborah Meaden, Theo Paphitis, Duncan Bannatyne och James Caan) har tillsammans med presentatören för programserien, Evan Davies, nyligen skrivit boken ”Dragons’ Den – Success, from Pitch to Profit” som täcker in vägen från pitch till lönsamt företag.

I samband med lanseringen av boken spelade gänget in ett par videos som beskriver ett par gyllene regler för framgång:

Jag hittade precis en samling med schyssta videos som det amerikanska universitetet Stanford tillhandahåller på sin sajt Stanford University’s Entrepreneurship Corner.

Som tur är har de populäraste videorna från det omfattande arkivet (det innehåller över 1200 videos) sammanställts på en sida.

Jag har själv enbart hunnit att titta på ett fåtal videos, men följande videos är rätt intressanta:

Jag hittade precis en intressant anekdot av Robert L. Strauss som beskriver sina erfarenheter om hur hans företag som specialiserade sig på att sälja kondomer i nyckelringar misslyckades.

För fler historier om misslyckade startups, se mitt tidigare inlägg ”Att misslyckas och att lära sig av sina misstag”.